Hur långa stigläder har du?

Idag fick jag chansen att testa en fantastiskt skön sadel (tack Annica!), och då kom jag att fundera på det här med stigläderlängden, eftersom jag inte hade lust att ändra dem så var de yttepytte lite kortare än vad jag brukar ha normalt i dressyrarbete.

Det är väldigt nyttigt att variera sin stigläderlängd. Jag brukar rekommendera att man ofta ändrar och rider med lite olika längder - detta för att träna balansen och för att förändra sitsen och trycket på sadeln. Ofta rider islandshästryttare med alldeles för långa läder. Stiglädren är så långa så man undrar varför man överhuvudtaget har stigbyglar. Man skulle antagligen rida bättre utan, eftersom varje gång man vill ha kontakt med dem och använda dem, så är de så långa att de tvingar ryttaren till att stå på tå. Att stå på tå är inte så bra. Som ryttare tappar man då gärna balansen, får sämre kontroll på sin skänkel och det gör också att sitsen blir spänd. Dessutom så blir benen alldeles raka, så man kan få ont eftersom inte lederna sviktar det minsta.

På hoppryttare ser man ofta det motsatta. Lädren är korta även om det inte är hoppning, vilket gör dressyrarbetet svårare. Svårare att nå om hästen, kunna ge den stöd med skänkeln och rakrikta den. En hoppryttare med mindre god balans blir dessutom än mer obalanserad med korta läder.

Om man t ex ska träna trav eller galopp, så är det bra att stå i tvåpunktssits. För att få en bra balans på en islandshäst i tvåpunktssits så behöver de flesta korta sina läder upp till fem hål! Man lurar gärna sig själv och tar två hål, för då känns det ju inte så vingligt däruppe. MEN - det är vingligt. En bra tvåpunktssits bygger på att ryttare verkligen kommer upp helt ur sadeln och har svikt i knäna och i fotlederna. (tyvärr är många islandshästsadlar dock konstruerade så att det nästan är omöjligt att rida med kortare läder. En del är även konstruerade så det ända som känns naturligt är att sitta med raka ben...)

Om man ska slöträna lite trav på en svårtravad häst eller rida ut kan det vara bra att ha lite kortare läder så att man lätt kan stå i trepunktssits. Trepunktssitsen till skillnad från tvåpunktssitsen innebär ju att man fortfarande har en liten lätt kontakt med sadeln, men att man lutar sig lite fram för att följa med i hur hästen har sin vikt (som då ofta är lite mer framåt).

Även i den lodräta sitsen är det bra att variera stiglädren lite. Som ryttare vill man inte vara statisk utan flexibel. Att variera stiglädren uppmuntrar till det. Det händer att jag ändrar stiglädren både en och två gånger under samma ridpass för att det ska passa de övningar jag vill göra.

Det finns en annan bra anledning till varför man inte ska ha för långa stigläder. Det har med vikt och sits att göra. Återkommer till det!
 


foto: Annica Mauritzon