Trav

Att träna trav på en islandshäst kan vara en riktig utmaning. Traven är (ska vara!) en tvåtaktig gångart med sväv. Har du en femgångshäst så kan det vara svårt att få hästen att hålla balansen i traven, även om min erfarenhet är att många femgångshästar har en fantastisk trav när de väl hittar den. Ofta har de en väldigt stor och platskrävande trav, vilket gör att det är svårt att få dem att trava i början. De håller inte balansen i en långsam arbetstrav utan går bäst när de får trava på ordentligt. Vilket såklart gör att de tappar traven i kurvorna i början om du rider på bana. Likaså om du själv är obalanserad eller stör hästen i munnen.
En fyrgångshäst som helst travar kan däremot vara lite tvärtom med. Den vill hellre ta lite mindre travsteg, den kanske inte kan länga ut sig, och framförallt när man börjar träna tölten så blir traven ofta snabbt sämre...
Oftast så funkar samma knep på både fyr- och femgångshästar när de väl hittat sin trav, fast kanske olika beroende på var de är i sin utbildning.
Men vi börjar med några tips för hästar som har svårt för att trava överhuvudtaget:
Använd trepunktssits, och i början, ha gärna handen vilande mot manken och tryck lätt. Detta hjälper dig att verkligen vara stilla med handen och kan oxå fungera som inlärningsstöd för hästen att ta trav i början. Tygeln ska vara helt utan kontakt.
Använd en tydlig hjälp för att hästen ska gå fram i trav. Med det menar jag att det ska vara lite starkare och bestämdare drivning än när du vill att hästen ska gå fram i tölt. Uppmuntra med att säga "trava!" När hästen går fram i trav är det viktigt att bibehålla framåt andan. Om hästen börjar tänka det allra minsta "sakta av" så går den över i tölt.
Innan du går fram i trav, tänk att du har en liten boll i bäckenet som studsar sida till sida. När du ska trava börjar bollen studsa snabbare! (fungerar dock bäst i lodrät sits).
Rid på "stora åttan", d v s vänd snett igenom hela tiden och fokusera bara på vägen och att hästen ska gå exakt den väg du tänkt. Strunta i vad det blir för gångart - efter en stund brukar hästen börja trava.
Rid "passagerarövningen". Sitt i trepunktssits, utan tygelkontakt och låt hästen gå precis dit den vill så länge den travar. Det enda du begär av den är att trava. Travar den inte driver du på den (försiktigt om den går i tölt/grisepass, mer om den tänker sakta av. Även om den galopperar driver du lite grann). Du ska bara koncentrera dig på att följa med och balansera.

Sen är det ju superbra att longera, och då helst med boots och bommar. Rida över bommar är också bra, lägg ut bommar på ridbanan så att du kan rida över dem vid behov.
Boots för att få hästen att trava vid ridning tycker jag inte är så bra, speciellt inte på yngre hästar. De blir oftast bara ännu mer obalanserade och töltbenägna när man sen tar bort bootsen och provar utan.
Trav är en härlig gångart, och det finns mängder med superbra travövningar - återkommer :)

Galopp

Den som har ridit tregångshästar någon gång och minns hur det känns att sitta och galoppera på tygeln på en 15-metersvolt kanske inte blir så upphetsad över islandshästens förmåga till galopp alla gånger. OK, det finns islandshästar som är vältränade, välbalanserade och som absolut kan galoppera i en rund, fin tretaktsgalopp på volt. Men de är snarare undantag en regel (?). Jag tvivlar på att jag nånsin kommer att sitta och galoppera på en islandshäst och känna att det kan mäta sig med ovan nämnda dressyrhäst. Men det spelar ingen roll, för det är inte för galoppen som jag rider islandshäst vilket jag skrivit om tidigare :)
Många islandshästar har svårt med sin galopp, speciellt femgångshästar som börjar sin karriär som ridhästar med att gå fram i skritt och passtaktig tölt. Det känns som att hästarna nästan är lite rädda för att galoppera för att de inte har balans, inte ens utan ryttare på ryggen. Till och med i hagen blir galoppen fyrtaktig och osäker. Dessa hästar måste man hjälpa att hitta sin balans och bygga upp muskler och styrka för att kunna galoppera bättre. Sen finns det hästar som har en bra tretaktig galopp från början, men som snabbt försämrar galoppen när hästen börjar töltsättas. Också det ett vanligt fenomen.
Så hur ska man få hästen att galoppera bra? Jag tänker att om hästen inte kan galoppera bra utan ryttare, då kommer den förmodligen göra det ännu sämre med ryttare. Alltså, träna hästen mer utan ryttare. Dock tror jag inte att man bara ska träna galopp utan ryttare - hästen måste ju få chansen att prova och träna med ryttaren också. Men då är det bra att ge den förutsättningar att lyckas på bästa sätt så att den inte tycker det är otäckt, och därmed blir ännu mer fyrtaktig i galoppen.
Några knep som jag tycker är bra:

• i longering, gör många galoppfattningar med målet att övergången ska vara trav - galopp - trav
• i longering, låta hästen fortsätta galoppera då och då, även om galoppen inte är så bra - hästen måste som sagt få chansen att hitta balansen. Om man aldrig låter den träna kommer ju inte galoppen att kunna bli bättre (rundpaddock är guld för galoppträning efter som hästen då får "stöd" från väggarna)
• använda boots vid longering (och om du tänkt träna galopp i ridningen) för att minska risken att hästen trampar sig, samt uppmuntra den till att ta i, och uppmuntra den till att trava efter galoppen
• träna övergångar trav - galopp - trav mot staketet, d v s vända över ridbanan och precis vid staketet låta den rolla över i galopp sen direkt tillbaka till trav
• galoppera långsamt i uppförsbacke
• galoppera snabbt i en svag uppförsbacke

Tölt

Jag inbillar mig att alla som rider islandshäst gör det för att de älskar TÖLT. Kanske har jag fel, men om man inte tycker om att tölta så finns det ju andra raser som är betydligt lättare att rida. Hästar som inte trasslar in sig i en massa konstiga benrörelser där man omöjligt kan säga VAD det är hästen går fram i. (Tänker på en viss häst som gick i pass i alla gångarter, typ - jättelångsam skrittpass, "arbetspass", medelpass och flygande pass. Men det var min favvohäst ändå :)
Så, om min hypotes "vi gillar att tölta" stämmer, så borde vi ju träna på att förbättra tölten hos våra hästar.
Tölten är en fyrtaktig gångart, där hästen omväxlande har ett eller två ben i marken. Fotförflyttningen är densamma som i skritt, men med skillnaden att tölten "springs" fram. Och, där har vi nyckeln : Springa! För att springa måste det finnas energi. Den stora boven i dramat "varför töltar inte min häst så bra" är oftast helt enkelt framåtbjudningen. Oavsett om problemet är att hästen kastar sig på bettet och dyker i trav, eller om den lullar runt i grisepass, så beror det ofta på att hästen inte har tillräckligt med energi, att vi inte får den att bjuda ärligt framåt, bakifrån. Hästen måste både skjuta på och bära med sina bakben i tölten. Den växlar dessutom mellan dessa lägen (ett bakben i marken = bära, förflytta tyngden till framben = skjuta på).
För att hästen ska kunna göra detta måste den förstå sambandet mellan förhållande och framåtdrivande hjälper, men det räcker inte att den förstår sambandet. Det måste finnas tillräckligt med energi att samla upp i den förhållande hjälpen för att hästen ska börja "springa" tölt.
Ibland tänker jag mig att det som att det finns en osynlig vägg framför hästen - du driver och hästen måste dra ihop sig och skritta med snabbare, och med mer rest form, för att inte gå in i väggen. Energin samlas - och när den osynliga väggen tas bort går hästen fram i tölt. För att detta ska hända måste hästen vara lätt för hjälperna - och framförallt bjuda framåt. Om hästen inte bjuder framåt finns det inget att samla upp i väggen.Väggen och hästen rör sig då lika snabbt framåt. När väggen tas bort går hästen istället fram i trav. Den osynliga väggen är stödet i magen och handen som är fjäderlätt men beslutsamt förhållande.
Hmmm...det blev många konstiga liknelser här. Men slutsatsen är i alla fall: OM du bara ska träna på en sak för att förbättra tölten - träna då på att hästen ska gå fram för lätta hjälper, och att det ska finnas ett sug framåt.

Flygande pass

Ett talesätt är att "tölt är en gåva från gudarna, men den faller inte ner från himmelen". Till detta skulle jag vilja tillägga "och passen är också en gåva från gudarna men ibland kan den falla ner alldeles för snabbt och bli en förbannelse". Jag ÄLSKAR att rida flygande pass. Den energi, styrka och vilja som finns hos en riktigt bra passhäst när den går i flygande pass ger en liten känsla av att flyga utan vingar. MEN om passen kommer på fel sätt, om hästen inte är mentalt och fysiskt förberedd kan det bli en lite mindre katastrof. Speciellt om du som ryttare inte är beredd på att hästen kan gå i pass. För börjar den gå i pass är det inte bara att sakta ner som i andra gångarter. Här visar sig islandshästens vilja från sin rätta sida.
Otaliga gånger har jag stått på lektioner med hjärtat i halsgropen när eleven, som skulle fatta galopp, kommer fram i en klockren flygande pass och inte klarar av att bromsa innan kurvan.....(lärdom: anar du en femgångshäst, eller vet att du har med en att göra, förklara alltid innan hur ryttaren ska agera om hästen kommer i pass där du inte tänkt!)
Risken att hästen slår upp i korsgalopp eller slår på sig är ganska hög om hästen inte är korrekt tränad för en passläggning eller du pressar den till för högt tempo.
Men, tillbaka till gudagåvan. Misstänker du att din häst är femgångare och vill lägga den i pass så ska du vara medveten om några saker innan. Först och främst, så påverkar passen de övriga gångarterna. De flesta hästar "tänder till" av att gå i pass, så har du en redan pigg häst, så lär den bli VÄLDIGT pigg. Ofta gör just detta med energin att tölten faktiskt blir bättre när hästen väl fått prova att gå i pass, ihop med att många hästar blir lite förvånade, ungefär som att "jaha det fanns det här också, det var ju det jag väntat på!" så flygande pass kan rensa upp lite taktproblem i tölten. MEN det inverkar oftast menligt på galoppen, som blir fyrtaktig, och beroende på hur ung och hur stark hästen är kan det inverka mer eller mindre. Någon duktig islandstränare sa nån gång att man inte skulle lägga hästen i pass förrän den var minst åtta år gammal. Nu tror jag inte man kanske behöver vänta så länge, men det har absolut en point. Hästen måste vara ridbar innan man börjar lägga den i pass, eftersom det är en krävande gångart och är hästen inte lydig för hjälperna och kan slappna av mellan läggningarna har man snart planterat en massa nya spänningar i hästen som kan vara svåra att bli av med.
Pass ska inte ridas på böjt spår och jag tycker inte heller om att lägga pass på en stenhård väg. Det ska vara plant, varken upp eller nerför och "lagom" mjukt, vad nu det är. En skogsväg är perfekt tycker jag, en sån där allt stort grus är borta.
Egentligen är övergången från galopp till pass ungefär densamma som övergången till tölt. Jag har haft förmånen att rida femgångshästar som haft relativt lätt för pass, men om man har en häst som inte har riktigt lika nära blir övergången desto viktigare.När hästen sätter ner första steget i språnget, d v s höger bak i vänster galopp, så används sätet och innertygel till att bryta galoppen. Galoppen måste ha ett lagom tempo för hästen, alltså, oftast inte så bra att lägga pass från en galopp som rusar fram, med hästen på framdelen....Yttertygeln bromsar och ser till att hästen inte blir för böjd. Om hästen går över till trav har man lutat sig för mycket fram och använt för lite säte. Om hästen går emot tygeln i nedtagningen är det ok att hålla kvar en liten bit tills hästen ger efter, även om idealet är att tygeln bryter galoppen och därefter får hästen frihet att kunna springa pass, med en följsam ryttare som följer med framåt i rörelsen. Det gäller också att anpassa drivningen så att man inte driver på för mycket så hästen slår upp i korsgalopp. Första gångerna så räcker det kanske med 30-40 m i pass innan man andas ut och lugnar ner i tölt -skritt och lång tygel så hästen får sträcka på sig.