Hästens form

Vilken form ska hästen gå i? Det finns ju hur många teorier som helst runt det här med form och inte minst inom islandshästvärlden har idealen ändrats under de dryga femton år som jag har hållit på med islandshästar. I början så brydde man sig inte så jättemycket om formen i tölten, utan man lät hästen gå ungefär där den själv tyckte det var enklast, och oftast var den platsen med huvudet ganska högt, och emellanåt med ryggen ganska sänkt. På senare tid har man analyserat och tittat på hästens skelett och hur det påverkas av olika form under ryttare, och kommit fram till att det kanske inte är så bra med höga huvuden, underhalsar och sänkta ryggar. Förhoppningsvis har detta lett till någonting bra, d v s att vi utbildar och tränar våra hästar till att använda sin rygg och sina magmuskler till att bära oss, men lika ofta tror jag att problemet numera istället är det omvända. När man tittar på t ex en tävling så kan man notera att många hästar går med böjda nackar, alltså nackar som är böjda åt "rätt" håll, men ändå så får man känslan av att ekipaget inte hänger ihop. Varför? Jo, därför att det bara är nacken som är formad och ryggen och bakdelen hänger inte med. Ofta beror detta på att ryttaren i sin iver att få hästen att gå i form trycker ihop hästen mellan hand och skänkel (på klassiskt ridskolevis). Man låser fast huvudets position med hjälp av tygel, bett och hand, och för ett otränat öga kan det faktiskt se ganska fint ut. Speciellt om hästen dessutom, låsningen till trots, går i ren tölt. Men - notera hästens försök att slå sig fri med jämna mellanrum. Notera svingande, irriterade svansar. Notera munnar som försöker gapa, för att komma ifrån den spända nosremmen.Notera även positionen på huvudet. Är nosen bakom lodplanet så finns inte en chans i världen att hästens rygg är mjukt bärande.
En annan sak man kan titta på är hur benen rör sig. Ju högre upp och in under hästen bakbenen lyfts, desto större chans att de både bär och kan skjuta på. Om frambenet blir kvar länge under hästen, tills dess att vikten har förskjutits över så att det inte längre är rakt under, så kommer frambenet få bära mer vikt vilket kan ge skador på sikt, framförallt kotleder.
Varför är vi så rädda för att låta hästen gå i en fri form? kanske mycket på grund av att vi just är så rädda för de skador som vi då istället framkallar genom att låsa formen! En bra idé är att låta hästen hitta sin balans utan att tvinga in den i någon form alls. Jag är inte alls säker på att det alltid är den form som vi nu anser vara den bästa som alltid är bäst, för alla hästar. Jag tänker på en underbar, gammal isabellskäckad turridningsherre som var med på mina lektioner. Han hatade allt som hade med tygelkontakt att göra och han var specialist på att snabbt och effektivt dra tygeln ur handen på ryttaren. Efter några minuter hade han oftast tränat upp den som satt på honom att det inte var nån idé att försöka med korta tyglar....Denna häst gick i en klockren tölt, han bar nybörjare och dessutom tunga sådana utan att någonsin vara halt. Men han gick i fri form, på mer eller mindre helt lösa tyglar. Började du ta i honom och försöka få honom att gå mer samlat, så fick du den allra finaste grisepassen. Jag tror inte att det skulle ha lett till något bra att börja omutbilda denna häst. Han hade hittat sin balans och han höll för det. Men kanske var han undantaget som bekräftar regeln?
Missförstå mig rätt nu, jag förespråkar inte att alla hästar alltid ska ridas i fri form. Men jag menar att man ska variera formen, och framförallt då hästen ska hitta sin balans. Sen är det vårt ansvar att utbilda oss själva och hästen ändamålsenligt, så att vi slipper se spända nosgrimmor och hästar bakom hand. Jag tänker mycket på de böjningar av halsen som vi ofta praktiserar, även undertecknad. Gränsen är hårfin mellan det som är bra, och det som är riktigt dåligt.