Ofrivillig övning av liksidighet...

Skulle koppla på transporten och brukar alltid använda handskar men inte idag. Det slutade med en blodig fingertopp som innebär att jag ofrivilligt måste träna vänsterhanden några dagar framåt....inget ont som inte för nåt gott med sig :)
Så dagen spenderades med mina två nya böcker som kom idag - boken Hovslageri av Stenne Alskans och boken Ryggvänlig ridning av Dietze/Neumann. Eftersom jag haft två hästar med dåliga hovar (Audur och Elgur) så har intresset för hovar och skoning väckts. Vad kan man göra själv utan att vara utbildad på området, och hur kan man undvika problem?
Speciellt så här på sommaren så växer hovarna snabbare än vanligt, och min erfarenhet är att ständiga växlingar i temperatur och luftfuktighet påverkar hovarna till det sämre. Hornet blir porösare och lätt hänt att sömmarna börjar göra hålen större och vips så har man en glappsko som snart blir en tappsko. Eller, om man har en unghäst, så får man bärrandsröta och hålväggar som ett brev på posten.
Två somrar fick Audur bärrandsröta och hålväggar trots idog kontroll och verkning. Han hade verkligen inte bra hovar och de flöt ut snabbt så helst skulle han skos var femte vecka under sommaren. Många timmar spenderades med att raspa, få rent hålrum och peta in tjärdrev, linda med elastiska självhäftande lindor och silvertejp...inte kul. Elgurs hovar är något bättre men inte världsklass. Tur att han har andra kvaliteter...
Jag plöjde raskt igenom boken om hovslageri vilken verkligen kan rekommenderas för den som är det minsta intresserad av vad vi sätter på fötterna på våra hästar. Lättsamt skriven med många bra funderingar,
bland annat förklaringar mellan hovar på olika raser, hur sömmarna ska dras i, samt mycket om säkerhetstänk runt verkning och skoning. Jag har verkat mina unghästar själv oftast, men när det kommer till att verka OCH sko så törs jag inte. Har under mina olika hovslagares överinseende slagit i en och annan sko, men tvekar ändå när det är tappskor. Varför? jo, för just tappskor brukar innebära trasiga hovväggar och dålig bärrand. Och då måste man i princip sko om från grunden och det ska man inte göra som lekman, tänker jag. Om det är en sko som bara "ramlat" av och man hittar den, hel och fin eller har en exakt likadan liggande och hästens hov ser fin och jämn ut kan man väl sko på den i de gamla hålen. Men hur ofta händer det? För att citera boken: " Den som kan rätta till en snedvriden sko och sätta fast den på en trasig hov tycker jag ska bli hovslagare på heltid". Ganska talande eller hur :)
Bok nr två har jag inte läst än, utan mest bläddrat i. Får återkomma med en recension snart, men jag tror och hoppas att den kan vara riktigt spännande eftersom den sägs behandla följande:  "Med utgångspunkt i den fantastiska människoryggen beskrivs för första gången ingående det komplexa och fascinerande samspelet mellan hästens och ryttarens rygg" - just det samspelet som bör vara nyckeln till lösgjordhet och samling hos hästen. ska bli spännande läsning det också!