mer om lösgjordhet!

I ett tidigare inlägg länkade jag till ett hippologarbete av Linda Hedenberg på Flyinge om lösgjordhet. Jag läste igenom den texten igen häromdagen, och jag slås av hur mycket kunskap som finns men som vi ändå inte praktiserar. Nästan alla som har ridit för instruktör eller på ridskola har fått lära sig hur viktigt det är att hästen är lösgjord. Alla som gick på ridskola ”förr i tiden” som jag, fick lära sig att börja alla lektioner med en lång stunds skritt på lång tygel. Varför man skulle skritta den på lång tygel var det dock ingen som visste. För att värma upp, sa man. Ja absolut, jättebra att skritta så hästen får upp pulsen lite, precis som man själv bör göra innan man ger sig ut i löpspåret. Men den kanske viktigaste anledningen – att hästen på lång tygel skulle får sträcka på sig och hitta sin balans - pratade man inte så mycket om. Kanske var den anledningen självklar för mina ridlärare som undervisade med militäriska kommandon och satte skräck i de små tonårstjejerna.

Hur som helst, i hippologarbetet fanns ett klipp från 1940 års ridinstruktion. Så här stod det i den:

”Ett ändamålsenligt, ekonomiskt muskelarbete utförs instinktivt av den i frihet varande hästen. Stör ryttaren detta naturliga muskelarbete, kommer hästen att ”spänna sig”,varigenom rörelserna bliva hårda och tröttande. Det är en av dressyrens huvuduppgifter att genom en systematisk gymnastik anpassa hästens muskelarbete efter de förändrade förhållandena och att möjliggöra ett allt effektivare utnyttjande av muskelkraften. Det ”lösgörande” arbetet under dressyren avser därvid att åstadkomma mjukhet och smidighet i den växelvisa muskelverksamheten, det ”samlande” arbetet att öka de olika muskelgruppernas sammandragningsförmåga. Ett ”samlande” arbete måste samtidigt även verka ”lösgörande”, eftersom varje ökad sammandragning av en muskelgrupp förutsätter ökad eftergift av en annan. Spänning och motstånd från hästens sida övervinnes med framgång endast under rörelse. Nödvändigheten för hästen att under rörelse balansera sig för att bibehålla jämvikten är nämligen en god hjälp för ryttaren vid övervinnandet av spänning i muskler och ledgångar. Eftergift på stället från hästens sida kan lätt vilseleda”.

 Hur bra är inte detta skrivet?! Om vi visste detta redan 1940, varför använder vi det inte mer? ”stör ryttaren detta naturliga muskelarbete kommer hästen spänna sig”. En ryttare kan störa hästen på en miljon olika sätt. Det vanligaste är att vi stör den i munnen, genom ett ständigt dragande i tygeln för att få till formen. Sen stör vi den även genom att vi själva klamrar oss fast, drar upp hälen, svankar, tittar i gruset med mera med mera…många är de hästar som stödjer sig på sitt femte ben – tygeln. Och en häst som hänger i handen eller är hopdragen och störd blir spänd, får först taktproblem och sedermera andra problem som hälta, kotledsinflammation, spatt med mera.

”nödvändigheten för hästen att under rörelse balansera sig för att bibehålla jämvikten är en god hjälp vid övervinnandet av spänning i muskler och ledgångar”. Japp! På en islandshäst är ju detta närmast en lag. Såååå många hästar jag sett som inte ”kan” trava. Men som plötsligt kan det, när ryttaren får instruktionen att släppa tygeln helt fri och bara koncentrera sig på en sak – nämligen att hålla balansen och vara den perfekta passageraren (läs beskrivningen av passagerarövningen).
Islandshästens många gångarter strular ju nämligen till det här med spänning, eftersom tölt och framförallt pass bygger på att det finns en viss spänning i kroppen, annars skulle inte hästen kunna gå i dessa gångarter.

Och den sista meningen i ridläran: "eftergift på stället från hästens sida kan lätt vilseleda". Ja många är det som ber hästen knäppa av i nacken och belönar det. Det finns så många hopdragna halsar och mular bakom hand. Varför? jo av den enkla anledningen att det är så vi lär oss att det "ska se ut". Den som inte kan se skillnad på ett par bakben som jobbar och en panna som tänker framåt, jämfört med en hals som är hopdragen med bakben som inte hänger ihop med framdelen, kan lätt lura sig till att det är så hästen jobbar bäst. Sen säger jag inte att det är lätt att få bakben att bära och panna komma fram. Det är sjukt svårt, och det är väl därför så många blir frestade till att ta genvägar.