Har lagt upp en ny övning under ridövningar, fyrkanter i fyrkanten. Detta är en av mina favoritövningar som jag brukar gå tillbaka till när jag känner att jag behöver rida en fokuserad ridväg och ha en ordentlig plan. Övningen kan utföras i vilken gångart man vill, men är såklart enklast att träna i skritt. Tycker den är bra för att man hela tiden måste tänka och även träna på flera saker hela tiden.

Jag har tidigare skrivit om vikten av mentalt fokus och att kunna koppla bort stressen och vara närvarande i det du håller på med. Kanske är det för att jag själv fått och får kämpa så otroligt för detta som jag tycker att det är så intressant och viktigt. För andra kommer det (tycks det) helt naturligt, alltid. Det kallas för Flow. När saker bara klaffar, det flyter på, för en framåt, lär en saker och man känner att man lyckas, blir nöjd. För egen del är Flow ingen beställningsvara. Det är inte ett verktyg som jag bara kan lägga på och använda närsomhelst och framkalla det. Det uppstår istället på de mest konstiga tidpunkter och ställen, närsomhelst. Ibland på jobbet, ibland på hästryggen.
Det gemensamma är att Flow uppstår det i situationer av ett lugnt inre men med en lagom yttre anspänning, på något som ska ske. Det behöver att jag känner säkerhet i sinnet och mentalt fokus. Om anspänningen blir för stor, så blir det kortslutning - error och shutdown. Om anspänningen är för liten så infinner sig inte fokus. Lagom är bäst som vi säger i Sverige.
I måndags red jag ett ridpass sent på kvällen, ensam med min svarta springare. Ett tillstånd av total mental fokus infann sig. Allt stämde. Underbart. I en halvtimme red vi hörnpasseringar, skänkelvikningar, serpentiner i skritt tölt och trav. Traven blev schwungig, tölten med härlig överlinje och skritten samlad med HÖG manke.
Sen fattade jag galopp. Och där slutade mitt och Elgurs Flow. En felfattning, två felfattningar, jag blir tokig på min olydiga kropp som inte kan ge en korrekt högergalopp signal. Irritationen bröt mitt fokus, och därmed var Flow slut (och därmed även fin tölt, trav och skritt). Backade tjugo steg i vår utveckling, tillbaka till ruta noll, med valhopp och slarvtölt.
Efter en stunds irriterat irrande så insåg jag att varken jag eller hästen var där mentalt, vi var inte närvarande. Så jag satt av. Bad honom trav från marken, upprepade gånger tills han slappnade av lite. Sen bad jag honom om ursäkt. Inte för han fattade det, men en lite godisbit och en lång skrittpromenad under stjärnorna fattade han i alla fall.
Eftersom Elgur är en sån extremt känslig och överkänslig individ, så måste jag jobba desto hårdare. Både på att miljöträna honom att övervinna sina rädslor, men framförallt träna mig på att kunna få ett inre mentalt lugn på beställning. I mitt icke-häst relaterade arbete har jag fått en bra teknik på detta. Nu behöver jag kunna ta fram dessa verktyg även i ridningen. Mycket svårare, då hästar innebär mycket mer känslor för mig än hårda industriprodukter. Men det SKA gå!