Att skritta fram sin häst är för mig en förutsättning för ett bra ridpass. Under framskrittningen får hästen chansen att länga ut sig, slappna av, bli lösgjord, söka framåt/nedåt, hitta lugnet för fortsatt inlärning. Man ska skritta på lång tygel, "halvlång" om man är osäker på hästen och rider ute (och vill ha en brutal broms, vilket i sig är ett lydnadsproblem). Huvudsaken är i alla fall att värma upp hästen och få den mjuk, få loss lite spänningar i ryggen och få den lösgjord.
Men, det får inte vara skritt som endast är förflyttning åka häst från A till B. Det måste vara en medveten skritt. Kanske en skritt där du fokuserar på dig själv som ryttare, var du har din vikt, hur din sits är. Kanske har din tränare påpekat saker som du ska rätta till - här är det utmärkta tillfället att göra det medan du skrittar.
Att skritta på med långa steg på lång tygel och med ett följsamt säte (läs Sally Swift skritt!) så lossar du spänningar i din häst och lösgör den. Genom att skritta med fokus på din sits, får du kanske lite mer bärighet i din häst.
Hur länge man ska skritta varierar från häst till häst. En häst med mycket muskler tar generellt sett längre tid att värma upp. En ordentlig rykt före ridningen kan då hjälpa till att få igång blodcirkulationen, speciellt när det är så här kallt. Runt 10 minuter tycker jag är lagom. Ibland kan jag ta trav på lång tygel också för att snabbare få igång lite värme och flås. Helt kravlös trav då, och det funkar bara på hästar som blir just lugna av att trava.

Och sen var det detta med att skritta av hästen. Jag läste nån gång för tio år sen om nån islänning som tagit för vana att kliva av hästen nån kilometer från stallet och gå hem, dels som belöning för hästen att slippa bära, dels för att den skulle få skritta av ordentligt och torka. Minns inte vem det var, men jag tyckte det lät som en bra idé och sen dess så har det blivit en vana för mig med, att skritta av hästen gåendes bredvid. Kvittot på ridpasset och avskrittningen är då att hästen gäspar. Helst minst tio gånger. Då vet jag att den har släppt lite spänningar och att den känner sig bekväm. Genom att skritta av hästen får den sträcka på sig, slappna av, torka lite och komma ner i puls på ett kontrollerat sätt. Blir inte lika mycket stela muskler då.
Så, dagens tips: skritta alltid fram, och skritta alltid av din häst.
 

Varför pratar vi ryttare så lite om träning av oss själva? Vi kan prata och analysera sönder vår hästs träning på längden och tvären, vi pratar om övningar som är bra och vilka framsteg våra hästar gör. Men hur vi själva tränar, och om vi gör det, det pratar vi inte så mycket om. Eller är det bara jag som inte lyssnar?
För när det kommer till kritan så är det ju vi som sitter på hästen som ska påverka den till att bli bättre och bättre. Och om vi själva inte jobbar med att förändra oss, hur kan vi då förvänta oss att hästen ska förändras? Alltför ofta sitter vi och åker runt, runt i våra ridhus och ridbanor, i samma gångart, tempo, form mm och förväntar oss att hästen blir mer lösgjord, mer samlad eller vad det nu är, trots att vi bara gör samma sak, varv på varv. Det vi tränar på då är att befästa det vi gör just där och då. Och det är ju självklart bra om du är supernöjd med vad just du och din häst gör för tillfället.
Men känner man att takten skulle kunna bli bättre, tempot snabbare, halvhalterna tydligare, ja ni fattar – då har vi ju liksom övat på fel sak. Kan man inte fokusera och komma på vad man ska träna på under ridningen på ridbanan är det betydligt bättre att rida ut i skogen, då måste man åtminstone ha en plan för var man ska, och tvingas styra lite medan hästen kliver över stock och sten och runt träd.  
Men tillbaka till dig som ryttare. Hur ofta funderar du över hur du påverkar din häst? Vilka svagheter du har, vilka styrkor du har, både i din kropp och i ditt sinne? Många är medvetna om att de är oliksidiga, att de kanske sitter lite snett, men många är också omedvetna om det.
Jag är, som jag tidigare skrivit, övertygad om att lite är bättre än inget om man ska förändras. En fem minuters joggingtur är bättre än inget. Fem minuters longering med galoppfattningar är bättre än inget. Två armhävningar är.....ja och så vidare. Ibland säger folk "det är ingen ide, jag hinner ju knappt ut förrän det är dags att sluta" (oavsett om det gäller hästens träning eller en själv).
Av en slump sprang jag på boken "fyra-timmarskroppen" av Timothy Ferris. Den handlar mycket om styrketräning och kroppsbyggande, vilket definitivt inte är mitt område, men det roliga är att Ferris har hittat vetenskapliga bevis för just detta: att man kan nå strålande resultat med en liten insats! Och det gillade ju jag
Ferris kallar det för "minsta effektiva dosen ", MED, enkelt definierat som den minsta dos som kommer ge önskat resultat. Han tar ett exempel: om det går åt 15 minuter i solen för att frigöra melanin till solbrännan, så är 15 minuter MED. Mer tid i solen gör dig inte brunare, bara ökar risken att du bränner dig så du inte kan fortsätta sola.
Samma sak med träning: får du grym träningsvärk så har du antagligen tränat för länge. Då har kroppen istället påbörjat nedbrytningsprocess istället för uppbyggnadsprocess.
Jag tänker då att däggdjur som däggdjur - kan detta kanske appliceras även på vår fyrbenta vän? Jag tror det. Vad tror du? Är mer automatiskt bättre? Blir hästen starkare för att man "kör skiten" ur den? Inte vad jag märkt i alla fall.
Bäst resultat tycker jag att jag får med lite kortare pass, där jag fokuserar på en sak i taget. Där jag sliter med denna enda grej tills den sitter. Alltid i skritt först innan jag tar snabbare gångarter (jag skrittar väääääldigt mycket, haha ☺️).
Så, träna lite. Less is more liksom. Eller, lagom som vi säger i Sverige.
Och även för all annan förändring - ta inte för stora kliv åt gången. Bestäm dig för att göra något som är så simpelt så att du inte kan bortförklara för dig själv varför du inte skulle göra det. Det ska vara så enkelt så att du kan etablera en vana. En knäböj varje morgon klarar alla, eller en positiv tanke som start på dagen, eller vad det nu är man vill förändra. Efter fem repititioner är det redan en vana! Den vanan kan man sen laborera med, utöka och i sin tur förändra!
Boken innehöll också en väldigt intressant övning för att testa sin egen liksidighet och sina obalanser. Återkommer till det så fort jag testat den!

Har lagt upp ett litet klipp på hur jag lär hästen att flytta bogen från marken. Oavsett om man har en unghäst eller en äldre häst så är det en bra idé att göra många övningar på marken. Att flytta bogen ger ett kvitto på om hästen är med dig, om den respekterar dig samt att du lär den att flytta undan bara sin framdel vilket du behöver när du ska rida. Det brukar vara busenkelt att lära hästen flytta framdelen efter att man gjort denna lilla övninga några gånger på marken. För Assas del tog det typ 10 minuter (sen gäller det ju att underhålla det hästen lär sig också. Gå ofta tillbaka till grunderna och checka av att de fungerar).

Filmen finns här

Egentligen tycker jag inte om att prata om tyglar eftersom jag tycker att vi ryttare fokuserar för mycket på tygeltag, och vad vi gör med våra händer, trots att det inte är händerna som rider hästen. Ju mer man lär hästen att lyssna på blicken, fokus, vikten, skänkeln, desto mer onödiga blir tyglarna. som nån klok sa: " ride with the saddle, not with the bridle".
Men, trots allt, om man inte ska ägna sig åt frihetsdressyr så är ju tyglar och ev bett en del av utrustningen som man använder vid ridning. Och då kan det ju vara bra att fundera lite på hur de ska användas.
Ibland när jag undervisar så märker jag att det blir förvirrat vad som är yttertygel, och vad som är innertygel och vad dessa har för uppgift. Så här kommer en liten förklaring så som jag ser på det.
Höger varv: du rider så att du har höger hand inåt, åt det håll hästen går eller svänger. Om du går på fyrkantsspåret t ex så är höger hand inåt mitten av ridbanan. Vänster varv: tvärtom.

Yttertygeln är den tygel som är på hästens "utsida", den sida som hästen är böjd eller ställd ifrån. Om hästen rids rakt fram på en långsida till exempel, så är yttertygeln den tygel som är utåt staketet eftersom hästen i hörnen svänger. Men om man rider t ex förvänd galopp (t ex vänster galopp i höger varv) så blir den tygeln som är inåt mitten istället yttertygel, eftersom du ställer hästen lite utåt mot staketet när du fattar galoppen. Yttertygeln används i traditionell dressyr mothållande och bromsande. Jag brukar tycka om att tänka att den är rakriktande och hjälper till att hålla bogen rak.

Innertygeln är den tygel som är inåt, åt det håll hästen svänger. Om du rider i höger varv, är höger tygel innertygel. Men om du rider en skänkelvikning med stöd av staketet, så blir den tygel som är mot staketet plötsligt innertygel, eftersom hästen är lite ställd utåt.

Jag tycker inte om innertygeln, för den är det verktyg som trasslar till det mest för oss ryttare. Vi tror att vi ska använda inntertygeln till det mesta: svänga, ställa, böja, bromsa, leda....med följden av att om hästen då inte gör det vi tänkt, så drar vi ännu mer i innertygeln och fastnar i handen.
För att komma bort från innertygeln så krävs det att man börjar använda sina vikthjälper och förstå hur de påverkar hästen. Om hästen inte vill svänga, så hjälper det inte att dra mer i innertygeln. Hästen kommer bara skjuta ut bogen ännu mer och bli sned, och halsen böjd. För att kunna svänga måste vikthjälpen läggas inåt, så att hästen inte skjuter över ryttaren på utsidan. Om hästen inte svänger med hjälp av vikten så får man lägga till ytterskänkeln och tänka sig att man ska flytta bogen för att svänga. Och om hästen fortfarande inte svänger får man krama lite i yttertygeln, så att hästen balanseras upp lite och man förhindrar att bogen flyter ut.

En bra övning är att försöka rida så mycket svängar som möjligt, utan att överhuvudtaget ta i tygeln. Hur fungerar det för dig och din häst?