Jag brukar inte följa så mycket diskussioner på forum etc men tog mig tiden att läsa Nina Unkaris öppna brev till SIF. Nina tar upp väldigt bra frågor tycker jag, och jag håller med henne i de stora dragen.
Vem har egentligen rätten att bestämma vad en islandshäst är och ska vara? Vi pratar om avelsframsteg och att vi ska förbättra rasen. Men vad är egentligen bra?
Är det heta hästar med enorma benrörelser? Är det hästar med lågt ansatt hals och "toppig" rygg? Är det kraftiga, starka hästar, eller smidiga finlemmade hästar med långa ben?
Jag tror att det finns lika många åsikter som ryttare. Jag tror även att det inte finns något rätt eller något fel. Alla kan inte rida de mest villiga hästarna. Ingen vill rida de hästar som har nedärvt ett dåligt lynne. En del vill ha en stor och kraftig islandshäst, och andra vill ha en liten spenslig.

Den gemensamma nämnaren är ändå tölten. SOm jag skrivit tidigare så är det väl tölten och i viss mån passen som gör att man vill rida islandshäst? För om man inte är ett dugg intresserad av tölt och pass så finns det ju så många andra raser som är minst lika trevliga och betydligt lättare att rida. Nordsvenskar till exempel. Är inte de underbara?? Jag skulle gärna ha en nordsvensk också. Fast.....jag vill ju rida tölt. Och pass.

Jag blir bara så trött på att alla ska in i samma mall. Alla vill inte rida i hundraåttio. Alla vill inte tävla. Väldigt många vill njuta av en häst som gör det man ber den - en häst med underbart psyke, som går fram överallt, som har den energi som ryttaren ber om. Och som har en underbar, taktren tölt. En häst som töltar rent, av sig själv, utan att man lägger ner tid och kanske ÅR av jobb.

Nån gång på början av tvåtusentalet så tog man bort avelsdomarnas ridmoment på bedömningarna. Innan dess så hade domarna ridit hästarna för att bedöma vilja och lynne. Man införde istället spirit, och domarna slutade rida hästarna i slutet av bedömningen. Varför togs den delen bort kan man undra? Bland annat därför att domarna tyckte det var för farligt att rida okända hästar i en stressad miljö! Vad säger det om de hästar som kom till bedömning? Var det kanske en viss konflikt mellan lynnet och viljan?
Vi ska sträva efter avelsframsteg. Men om alla använder samma hingstar blir det verkligen framsteg? (okej jag ska väl inte uttala mig som ville ha en Alfur avkomma. Men jag blev kär i honom redan 2008, långt innan han kom till Sverige för att betäcka).

Jag tycker aveln ska vara fri. Jag tycker man ska bedöma ridbarhet på ett annat sätt än man gör idag. Till exempel skulle jag vilja se hästar med härligt schwung i traven få högre poäng än de som springer med värsta bensprattlet och stel rygg. Nu generaliserar jag, men högst poäng får den som travar snabbast med mest sprattel, och rörelsemönstret är mer som i tölt, fast det är trav.

Ridbar för mig är en häst som är lyhörd för hjälperna och går att kontrollera. Men vad vet jag - egentligen......


 

jag spinner vidare lite på temat avslappning. Generellt så tror jag att vi islandsryttare är lite sämre på att låta hästen skritta och slappna av än vad man gör i andra discipliner. Islandshästridning bygger ju mycket på fart och fläkt, att hästen ska bjuda framåt villigt och energiskt. Dessutom så rider vi pass och tölt, två gångarter som bygger på att viss spänning finns i hästens kropp för att den ska kunna utföra dem. Det är vanligt att man i sin iver att få hästen att gå i form även driver på väldigt mycket framåt för att sen bromsa upp allt man fått med handen, så att hästen kröker fint på nacken (knäpper av).

Jag skrev i mitt förra inlägg om varför jag gärna promenerar med hästen sista biten hem. När jag gör detta så är det inte bara sombelöning, jag vill även att det ska vara någon form av träning. Det finns många sätt att leda en häst på. När jag började med islandshästar fick jag lära mig att man skulle leda dem med långt grimskaft (tygel) och låta hästen gå bakom sig. Den fick absolut inte gå förbi - den skulle "följa" den som ledde. OK, det lät ju logiskt så jag ändrade mitt sätt att leda. jag hade ju lärt mig leda häst på ridskolan, och där var det viktigt att alltid gå vid bogen på hästens vänstra sida och hålla handen precis under hakan på hästen, med ett pekfinger mellan tyglarna. Varför, fick man i vanlig ordning inte veta utan det bara var så. Så här i efterhand kan jag förstå varför man skulle göra så - när man leder hästen på det sättet så håller man hästens hals rak (hjälper den att rakrikta sig), man ser till att den håller samma takt som den som leder den, man ser till att det är säkert att leda den (den kan inte bitas, du ser om den tänker springa iväg, det är svårt för den att trampas) plus att på en ridskola måste man ha rutiner. Det handlar också om säkerhet att man alltid gör på samma sätt så att hästen blir van.

När man tränar hästar fungerar det inte riktigt på samma sätt. Numera vill jag att hästen ska kunna gå var som helst i förhållande till mig. Om jag ber den gå före mig ska den göra det (då går jag vid bakdelen eller t o m bakom) - detta tränar hästens självförtroende och även vår relation och ledarskap. Ibland vill jag gå vid bogen och träna den på att gå medvetet och med rak hals. Men då gör jag det från båda sidor så den vänjer sig från båda hållen. Och ibland vill jag ha den snett bakom mig, här handlar det dels om dominans, t ex en unghäst som jag vill lära att inte springa förbi mig, eller att det helt enkelt är praktiskt att kunna ha hästen bakom sig om man nån gång kommer att leda flera hästar samtidigt (säkert en av anledningarna till att just islandshästar lär sig bli ledda på det sättet, man har ju alltid flera stycken med sig till o från hagen, hahaha ;))

Men tillbaka till avslappningen efter ridpasset. På min lilla sträcka där jag leder hästen så brukar jag använda de olika led-teknikerna. Har du nosgrimma på hästen så är detta tillfället då du definitivt ska knäppa upp den. VIll hästen gäspa och sträcka ut sig ska den få göra det! då släpper spänningarna. testa gärna efter ett ridpass och se om din häst sträcker på sig och gäspar! eller vill den gå runt och kolla på annat?

på filmen ser ni Elgur  på avslutningen av dagens ridpass. Det märks att han behöver detta och gillar det, han är en gäspande spårhäst!
 

Sommaren närmar sig och snart kommer nya kollektionen med smarta kläder från Equirex. Därför just nu rea på vinterns kollektion, 20% rabatt på alla vinterkläder (mot ordinarie pris).
Passa på att fynda snygga ekologiska ridkläder!
Till shopen