Våren är här och det är nu många vill ta tag i ridningen lite mer strukturerat igen efter vintern. Just denna vinter har i våra trakter varit bra ur ridsynpunkt - ingen isgata, ingen kladdsnö utan ridbart nästan hela vintern :)
Från nyår har jag gjort några prisjusteringar på lektionerna.

Du kan välja mellan följande alternativ:

• Privatlektioner 45 min, serie om fem lektioner, 2000 kronor
• Delade privatlektioner, 275 kr pp om ni är två, 230 kr per person om ni är tre
• enstaka enskild privatlektion 45 min - 450 kr
• Grupplektioner - enligt offert.
• Online - lektioner / personligt träningsprogram för dig och din häst. Är fortfarande under utveckling så finns chans att testa det till starkt reducerat pris. Maila mig vid intresse på eva@ishastar.com

I de enskilda privatlektionerna ingår att vi tillsammans planerar vad du vill lära dig och hästen, skriftlig feedback med läxa och filmning (oftast) vid varje ridpass. Du får även möjlighet att få viss coachning mellan gångerna via mail.
 

Idag red jag ut en sväng på Assa och medan jag red så satt jag och funderade lite på det här med att rida unga hästar. Vad man lär dem och i vilken ordning. Assa är inte riden så väldigt länge och antalet gånger jag ridit ut på henne kan fortfarande räknas på mina tio fingrar. Varför då, kan man ju undra. Jag har ju ändå tränat henne ett par gånger i veckan sen i december.

En orsak till att jag inte ridit ut så mycket är att jag inte vill ta onödiga risker. jag vill kunna känna att jag har kontroll på min häst. En ung häst med lite erfarenhet av omvärlden blir lättare skrämd. En ung häst kanske inte förstår lika bra det du vill. Därför vill jag alltid lägga mycket tid från marken, i ett inhängnat område innan jag rider ut med hästen.

jag vill att hästen ska kunna förstå start, stopp och kunna svänga. Jag vill att den förstår One Rein stop så jag har en nödbroms om så behövs. Jag vill att den ska förstå snöret runt halsen. Och framförallt vill jag att den ska börja ha ett förtroende för mig, vilja vara hos mig.
Jag börjar därför relativt tidigt med att gå promenader i naturen, med en trygg häst som sällskap. När det fungerar kan jag gå promenader själv. Sen rider jag ut exakt samma runda som jag redan gått flera gånger, och där hästen fått stämma av alla eventuella farligheter så den känner igen sig. Första ridturerna på denna exakta samma runda ska också ske med en trygghäst som sällskap. Först därefter rider jag ut samma runda igen själv med den unga hästen.
 Många pratar om ledarskapet över hästen, att den ska gå fram och lita på sin ryttare, och om  den inte gör det så har man inte ledarskapet över den. Hästen ska lyssna på ryttaren! Men - hur skulle det vara om vi lyssnade lite på hästen också? Om den unga hästen blir spänd, rädd eller tveksam - den försöker berätta nåt för dig. Tror du att den blir tryggare om du pressar förbi den det den är rädd för? Tror du den beter sig för att den är du? När tror du att du stärker din relation med hästen bäst - när du ger den tid att fundera, titta stå still och undersöka, eller när du tvingar den att göra något som den finner obehagligt?
jag är helt övertygad om att tålamod är en dygd och en ryttares bästa vän. Låt din unga vän stå o titta en stund om den behöver. Beröm den inte (alltså klappa den inte för att den ska bli mindre rädd) för att den hoppar o skuttar, men försök vara steget före och känn när hästen kommer behöva betänke tid. Om du låter den få tid att undersöka så kommer den antagligen till slut ändå gå villigt framåt. Hästar är konstruerade för att vilja gå framåt och en unghäst är nästan alltid nyfiken. Utnyttja den nyfikenheten till nåt positivt!
bygg en relation där ni har respekt för varandra och varandras behov, men där du bestämmer mest ;) då kommer du få en häst som är trygg och som litar på dig. Och bit för bit, vartefter tiden går, så kommer saker och ting gå lättare och lättare.
En unghäst är väldigt lätt att lära saker. det gäller både saker som är rätt och sakrer som är fel. Som tur är lär de även lätt om, i händelse av att man gjort fel. Tar bara lite längre tid än om man gjort rätt från början.

Många ryttare tycker om att analysera sina ridpass. Jag är själv en sån som brukar analysera väldigt mycket,vad som hände, hur gick det och så vidare. Kanske beror det på ingenjörsgenerna att alla problemställningar bara måste brytas ner i detaljer. Att vara analytiskt lagd kan vara både bra och dåligt.
Dåligt, för att man ibland kan analysera sönder ett ridpass fullständigt. Om det har gått dåligt och man ägnar massor av energi till att analysera det så ägnar man sig ju mycket åt det dåliga. Det kan också vara så att analysen blir fel och man drar fel slutsats, eller att hypotesen inte stämmer. Och då kan det bli riktigt fel i den fortsatta träningen.
Men att vara analystisk kan också vara väldigt bra. Som ingenjör ska man alltid ställa sig frågan ”varför”. Själva frågan och nyfikenheten driver då en motivation av att förstå samband. Jag tror att vi alltför ofta bara köper att ”så här är det” utan att ifrågasätta, men då glömmer man att förståelsen för varför man ska göra en övning med sin häst är superviktigt för både motivation och resultat.
Dessutom, när man analyserar och aktivt letar svar så kommer ofta idéer. Idéer på att göra på nya, annorlunda sätt, för att få nya, annorlunda resultat.
Jag beundrar dem som inte behöver analysera, de som bara kan känna när resultatet är bra, eller känna vad de ska göra annorlunda utan att för den skull analysera. Det är äkta hästkänsla. Men för den som inte är sån, utan som behöver frågorna om varför, hur och vad, så gäller det att vända detta analyserande till något positivt.  
Jag red en lektion för min fantastiska ridlärare IA för nån vecka sen (är nu inne på mitt tionde år med IA, säger nåt om hur bra jag tycker hon är ☺️) och ungefär så här gick vårt snack:  
”har du ridit nåt pass som du tyckte kändes riktigt bra”?
”ja, för några dagar sen”
”ok, vad var det som hände då och vad var det du gjorde då”?
” jag gjorde si……och sen så…..och då….”
”men vad bra! Har du analyserat vad det var som gjorde att det blev så bra"?
"Nä....."
"om du nu ska analysera dina ridpass, se då till att analysera det som verkligen gick bra. Gå igenom det i minsta detalj. Spela upp det igen och igen och gör om det när du rider nästa gång. Och det som gick mindre bra…konstatera bara och släpp det sen. Var bara medveten om att du ska göra på ett annat sätt”.  
Så himla bra och egentligen så självklart. Varför har jag inte tänkt på det tidigare?
Så, dagens tips: analysera gärna ditt ridpass - men foka på det som faktiskt gått bra!

nu har jag pratat väldigt mycket om avslappning eftersom jag möter många hästar (och ryttare) som har svårt att slappna av. Ibland är dock problemet det omvända: hästen är för avslappnad, det vill säga den bjuder inte fram.
Idealet är en häst som går framåt av sig själv, att den har en egen motor. Det ska vara som att trycka på en knapp " nu startar den här gångarten/tempot" och sen ska hästen hålla det tills ryttaren ber om något annat. Men hur många hästar är så?
De flesta hästar har nån sorts grundbeteende som är antingen villigt framåt eller hellre lite lat. Båda beteendena kräver jobb och konsekvent ridning för att komma till idealet, d v s hästen som går fram exakt i det tempo ryttaren önskar.
Hur man kommer dit är en hel vetenskap och egentligen allt som jag skriver om handlar om. Att kommunicera osynligt med sin häst. (Mitt mål är ju samlad ridning på hängande tygel, och då krävs att min tanke och idé blir hästens tanke och idé).

Dock så finns det ju saker man kan göra på vägen. Det här inlägget ska handla om hur man tränar på framåtbjudning. Har du en lat häst, eller en häst som lärt sig att inte bjuda fram av olika anledningar så går det att träna bort. En av de första islandshästtränarna jag red för sa när jag sa " men den här hästen har ju inte så mycket vilja" att " viljan kan man träna. det är viktigare vilka förutsättningar den har i gångarterna".