En nyligen genomförd sadelprovning fick mig att fundera på det här med hur vi sadlar våra hästar. En islandshäst är en relativt liten häst med oftast en ganska stor ryttare. Det innebär att en normalstor sadel ligger någonstans på runt 17-17,5 tum. I förhållande till hästen blir denna sadel ganska stor och lång.
Dessutom så har islandshästryttare en tendens att lägga sadeln alldeles för långt bak på ryggen. Jag gissar att det finns tre skäl till detta:

1. Man gör så för att så gör alla andra som rider islandshäst = norm
2. Man tror att man genom att sadla långt bak ska uppnå s.k. bogfrihet (tror inte de flesta vet vad det innebär)
3. Man tror att man uppnår att hästen bär mer vikt bak/ får mer bakbensaktion om man sadlar långt bak

Jag gick över till islandshäst från stor häst för ungefär 17 år sen. Jag hade lärt mig hur man sadlar sin häst på ridskolan. Där var det oerhört viktig att sadla på rätt sätt - först skulle ryggen (hela hästen) borstas ytterst noga så inget smuts kunde trycka. Sen skulle sadeln ska läggas långt fram på manken, inklusive vojlock, sen skulle den sakta dras bakåt till den hamnade i "läge". Var detta läge var, varierade lite från häst till häst, men man fick använda både ögonmått, synvinkel och känslan i när sadeln började kana långsammare på hästen - då skulle man stoppa. När man fått in det som man tyckte kändes som bra position, gick man runt på andra sidan hästen och kollade att allt låg rätt, rätade till om nåt blivit snett. Sen gick man tillbaka till andra sidan igen (allt skulle ju såklart göras från vänster, men det kan vi skita i nu) och fiskade försiktigt fram sadelgjorden från andra sidan och gjorde en slutlig koll att den verkade hamna rätt - ca 5-10 cm från armbågen på frambenet. Slutligen spändes gjorden - löst först. Vänta en stund, spänna igen. Och sen spänna en gång till och sen gå ut. Och så spänna en gång till innan man satt upp!

När jag började med islandshäst fortsatte jag sadla på samma sätt. Det fungerade ganska bra, med undantaget att jag tyckte sadlarna var gigantiska för de små hästarna (då var nog sadlarna snarare 18 tum dessutom). Några år senare åkte jag på en tävling. En av kommentarerna jag fick var "sadeln ligger för långt fram". Jag fattade ingenting. Jag som sadlat hästar och ponnisar i 20 år, skulle inte jag veta hur man sadlar?

Jag började studera hur islandshästen "skulle" sadlas. Och fann att många lade sina sadlar så långt bak att gjorden riskerade att åka bakom magen och in i ljumsken på hästen!

Som tur är så överdriver man inte längre riktigt som man gjorde då. Men fortfarande sadlas det på tok för långt bak. Kanske vill man inte förstå riskerna med detta. Att sätta sadelgjorden så långt bak att den inte ligger mot bröstbenet kan vara skadligt! Den dras då direkt över mjukdelarna och de inre organen. Dessutom så trycker sadeln på länden. Detta skapar stelhet i ryggmuskulaturen som stör hästens rörelseförmåga och kan leda till olika typer av ryggproblem som kan visa sig som hälta. En sadel för långt bak förhindrar att rörelserna går genom hästen bakifrån och fram, ryggen blir stel och låst. (Sen ska tilläggas att islandssadlar fortfarande, trots att forskning visat att det är farligt med sadlar som trycker på tornutskotten, har väldigt trånga kanaler mellan bossorna och rent allmänt är ganska smala i sin vinkel. Detta gör ju inte heller saken bättre.)

Att sadla hästen korrekt, vilket då enligt mig är på det gamla trista ridskoleviset, kommer kanske inte förhindra att ryggen ändå blir spänd. Men det kommer i alla fall att hjälpa hästen lite grann - även om det islutänden är den som sitter på ryggen som har störst inverkan på om hästens rygg är mjuk och stretchad, eller låst och spänd. Men ett korrekt sadelläge hjälper i alla fall mer än det stjälper. Och det här med bogfrihet - tja, det får jag återkomma till. Men det är nog precis som med det andra - hur ryttaren rider, skapar förutsättningarna för bogen och den kan röra sig även om sadeln ligger lite längre fram.

Har du någon gång funderat på hur stress påverkar din inlärning? att stress påverkar vår ridning och vårt förhållande till hästen är nog många medvetna om. Men vad som händer i kroppen och hur det påverkar oss som idrottskvinnor(män) kanske inte är självklart.

Långvarig stress har blivit ett samhällsproblem. Stressen kan ha olika orsaker, både yttre och inre orsaker. Yttre som att ha ett krävande jobb, familj, relationer med mera. Men även inre som krav på sig själv, prestationsångest, och att leva upp till en bild av hur livet ska vara. Inre krav resulterar ofta också i att man även får ökade yttre krav. (Hur ofta sägs det inte att nyckeln till att minska stress är att säga nej...)

Det som händer i kroppen vid stress, vare sig det är mental eller fysisk stress (fysisk kan t ex vara sjukdom eller att springa ett långlopp) är att kroppen förbereder sig för att fly eller fäkta. Precis som den spända och stressade hästen. Kort beskrivet: våra körtlar i kroppen ser till att den förbereds på det som ska hända. Först kommer adrenalinpåslaget. Adrenalin gör att andningen blir häftigare, pupillerna vidgas och hjärtfrekvensen ökar. Magens och tarmens aktivitet avstannar. Binjurarna frigör kortisol, ett hormon som ser till att reglera vår sömncykel. Under stress så utsöndrar binjurarna extra kortisol, som då ger effekten att vi får ett förhöjt blodsocker - kroppen förbereder sig återigen på att den ska göra något fysiskt. Blodsockerhöjningen skyddar kroppen och ser till att vi har energi till att just fly eller fäkta.

Långvarig utsöndring av kortisol är dock inte bra. Binjurarna kan "tröttas ut" vilket stör hormoncykeln över dygnet - vi blir trötta. Dessutom så förhindrar kortisolet upptaget av protein, till fördel för fett och socker som ju behövs för att kunna fly. Proteinet och uppbyggnaden av musklerna kommer då i andra hand vilket gör oss ännu tröttare. Inte bra för en idrottare, en ryttare, som behöver sina muskler för att kunna orka rida sin häst. att dessutom blodsockret blir lågt, gör att allt går trögare, det blir svårare att lära sig saker och att minnas saker.

Så för inlärningens skull är stressen en av våra största fiender. Även om det inte handlar om långvarig stress som påverkar ryttarens prestation långsiktigt, utan bara stressen i en viss situation som till exempel en ridlektion. Som ryttare har man därmed allt att vinna på att göra och framförallt kanske inte göra saker, för att minska stressen.

Det finns många saker man kan göra. Livsstilsförändring kan vara det långsiktiga målet, men den person är inte född som kan över en natt bara förändra sitt liv. Små, korta rimliga målsättningar är det som gäller, och att skapa en vana med nåt som är så enkelt att man bara inte kan misslyckas. (läs mer här och här).

Man kan tänka sig livet i fem olika delar: Försörjning, familj, vänner, fritid, hälsa. Delarna måste vara i balans för att inte känna sig stressad. Vad som är balans är olika för alla människor. Det som är balans för mig är det kanske inte för dig. Men att t ex vara arbetslös kan vara en jättestress för någon, men kanske inte för någon annan, som balanserar upp med starka familjeband, nära vänrelationer etc.

Pratar man häst och ryttarträning är det lätt att koncentrera sig på det som finns under "fritid" och "hälsa". Fritid = hästen. Brukar nästan alltid anses som avstressande av hästfolk. Kanske rent av en anledning till att man håller på med hästar. Men kan också bli en orsak till stress om hästen är skadad, eller tiden för att göra det man vill med sin pålle inte räcker till. Hälsa är en ypperlig sak att kolla djupare på. För under rubriken "hälsa" gömmer sig många positiva saker som kan sänka stress.

Motion och rörelse är en sån pusselbit. Att träna, på en lagom nivå, kan göra att du får utlopp för ditt adrenalin och kortisolpåslag, och därmed kan du rent fysiskt sänka din stressnivå, utan att göra så speciellt mycket mer. Att träna hårt och länge är dock inte att rekommendera om man är stressad. Hård träning är, som tidigare nämnts, också en stress för kroppen som då ska ägna sig åt reparationsarbete efteråt. Att göra avslappningsövningar och att göra långsamma koordinerande rörelser är en annan pusselbit under hälsa.

Så för att förbättra sin inlärning vid ridning så är en faktor att titta på just din stressnivå. Hur ser din stress ut? är du stressad? Eller känner du att du har balans mellan alla pusselbitar? Lider du kanske av situationsstress, att du ska prestera på lektionen, eller i ridhuset? För du över din stress till din häst?

Spända muskler som uppstår vid stress påverkar hästen. Jag har pratat om hästens avslappning. Ryttarens är lika viktig. Under övningar har jag lagt upp tre stycken enkla övningar som man kan göra som stimulerar inlärning och minskar stress. Testa gärna dem!
 

Insåg att texten om mitt inlägg om framåtbjudning hade fallit bort. SÅ det kommer här nu istället :)

jag skulle vilja påstå att det är vanligare bland islandshästar att de är stressiga, spända, och springer än det motsatta: att de är lite "lata". Dock så är båda ett symptom på samma sak, nämligen att hästen inte är i balans. Den springiga hästen vill av olika anledningar springa från "jobbet", medan den "lata" är motsträvig och långsam.

Självklart handlar grunden (som i allt annat med hästen), att man som ryttare måste jobba med sig själv och i det här fallet med att komma i balans. Det handlar om hur man sitter på hästen, vilka hjälper man ger, hur snabba och vilken balans man själv har som ryttare.

Det som blir extra problematiskt med en "trög" häst är att man liksom aldrig kommer till ridning; man får svårt att jobba med sin sits och hästens egen balans om den inte alls bjuder fram. All energi går då åt till att bara få hästen att röra på sig. För det är under rörelse som hästen ska kunna hitta sin balans, stärka sina muskler och förbättra sin hållning.

Så nummer ett för en trög häst är att bara få den att vilja gå framåt, och egentligen göra det oavsett hur dåligt jag som ryttare sitter på ryggen. Först när hästen går framåt, så kan man börja jobba med ryttaren och så småningom genom ryttaren, jobba med hästen i olika övningar som stärker den. Det är därför som jag alltid försöker utbilda ryttaren före hästen. Vilket ju då blir ganska svårt om inte hästen alls rör sig framåt.

En del i hur hästen beter sig beror vilken energinivå du själv har som ryttare. Är du hetsig, snabb och energisk som person så stimulerar det ofta hästen till att bli detsamma (om det inte går till överdrift så hästen stänger av). Är du lite lugn och sävlig smittar det av sig. Jag är själv smittsamt lugn på hästar, och brukar skämtsamt säga att "jag kan få vilken häst som helst trög". Ligger lite i det, för min energinivå, mina hjälper etc är lite långsamma, lite lugna. Jag har t ex en väldigt låg vilopuls på runt 50 slag, och långsam andning av naturen. Därför brukar det funka bra med mig och "pigga" hästar, som då blir lugna i min närvaro. Men man vill ju kunna rida alla typer av hästar, och man vill ju inte heller att hästen blir så lugn att den ständigt sover....

Vad kan man då göra för att träna framåtbjudning, och göra det på ett kontrollerat sätt? En del hästar, framförallt såna som egentligen bara är lite ovilliga att arbeta för att det är jobbigt kan efter en tids arbete med bjudningen plötsligt slå över och börja sticka istället. Problemet är då detsamma som innan det vill säga balansen ofinns och gick det inte att parera ryttaren genom att var långsam och lat, så får man välja det andra alternativet: att springa.

Målet är ju som sagt att hästens energi framåt ska vara som att trycka på en knapp, du ber den gå i ett visst tempo och där stannar den medan du gör typ ingenting, ända tills du ber den ändra tempo igen.

Träningen av framåtbjudning börjar som all annan hästträning, på marken, vid hand bredvid hästen. Här är några exempel på vad man kan träna på:

• Träna hästen lös i rundpaddock. Hästen ska kunna gå att löslongera i alla tempon, och den ska behålla det tempo du ber om. Redan här brukar problem uppstå. Hästen tar två steg i trav, och sen saktar den av till skritt. Här handlar det om respekt. Hästen ska kunna gå undan för dig. Har du något du kan skrämma hästen med? plastpåse på spö t ex kan vara till en hjälp för att få igång lite action.
• Träna hästen i repgrimma, se övninge sända iväg hästen
• Träna på att leda hästen och den ska kunna gå framför dig, och följa dig i ditt tempo, se film

Uppsuttet, träna på din egen skänkel. Hästen ska gå fram för ett nästan omärkligt tryck av skänkeln. Egentligen, inte ens ett tryck. Tänk mer att du ska spänna överskänkeln lite och putta fram sittbenen en aning - nu ska hästen gå framåt. Om hästen inte tar den lilla signalen - gå på ganska kraftigt med en starkare signal. Gärna så att hästen överreagerar (och gör den det så låt den för all del springa en bit innan du saktar av!) obs. här är det inte styrkan som avgör, utan hur snabb du är. Du ger första signalen - vänta en halv sekund - om ingen eller för lite reaktion så starkare signal snabbt!

Träna trav på fri tygel gärna utomhus, och i trepunkts eller tvåpunktssits. Det enda du ska fokusera på då är att hästen ska gå fram och åter fram. Skit i formen. Hästen ska vilja springa!

Träna passagerarövningen. Hästen ska ta ansvaret för att röra sig fram i det tempo du vill. Bara när den inte gör det, så driver du på. (detta gäller även alltid - driv, invänta svar, låt hästen gå några steg och så fort den sackar, så påminn den, men däremellan måste den få vara ifred! ) Om den bara tar två snabbare steg innan den sackar, så får den vara ifred de två stegen, sen påminner du igen. efterhand så kommer den ta fler steg innan du måste påminna. Ett ständigt tjatande med skänkeln kommer bara göra hästen ännu trögare, och din skänkel (framförallt underskänkeln) ska användas till annat än att bara driva hästen framåt.

Att träna framåtbjudning kan ta lite tid, men det kan också gå ganska fort om man är konsekvent. Mer övnignar kommer på temat!