Idag fick jag chansen att testa en fantastiskt skön sadel (tack Annica!), och då kom jag att fundera på det här med stigläderlängden, eftersom jag inte hade lust att ändra dem så var de yttepytte lite kortare än vad jag brukar ha normalt i dressyrarbete.

Det är väldigt nyttigt att variera sin stigläderlängd. Jag brukar rekommendera att man ofta ändrar och rider med lite olika längder - detta för att träna balansen och för att förändra sitsen och trycket på sadeln. Ofta rider islandshästryttare med alldeles för långa läder. Stiglädren är så långa så man undrar varför man överhuvudtaget har stigbyglar. Man skulle antagligen rida bättre utan, eftersom varje gång man vill ha kontakt med dem och använda dem, så är de så långa att de tvingar ryttaren till att stå på tå. Att stå på tå är inte så bra. Som ryttare tappar man då gärna balansen, får sämre kontroll på sin skänkel och det gör också att sitsen blir spänd. Dessutom så blir benen alldeles raka, så man kan få ont eftersom inte lederna sviktar det minsta.

På hoppryttare ser man ofta det motsatta. Lädren är korta även om det inte är hoppning, vilket gör dressyrarbetet svårare. Svårare att nå om hästen, kunna ge den stöd med skänkeln och rakrikta den. En hoppryttare med mindre god balans blir dessutom än mer obalanserad med korta läder.

Om man t ex ska träna trav eller galopp, så är det bra att stå i tvåpunktssits. För att få en bra balans på en islandshäst i tvåpunktssits så behöver de flesta korta sina läder upp till fem hål! Man lurar gärna sig själv och tar två hål, för då känns det ju inte så vingligt däruppe. MEN - det är vingligt. En bra tvåpunktssits bygger på att ryttare verkligen kommer upp helt ur sadeln och har svikt i knäna och i fotlederna. (tyvärr är många islandshästsadlar dock konstruerade så att det nästan är omöjligt att rida med kortare läder. En del är även konstruerade så det ända som känns naturligt är att sitta med raka ben...)

Om man ska slöträna lite trav på en svårtravad häst eller rida ut kan det vara bra att ha lite kortare läder så att man lätt kan stå i trepunktssits. Trepunktssitsen till skillnad från tvåpunktssitsen innebär ju att man fortfarande har en liten lätt kontakt med sadeln, men att man lutar sig lite fram för att följa med i hur hästen har sin vikt (som då ofta är lite mer framåt).

Även i den lodräta sitsen är det bra att variera stiglädren lite. Som ryttare vill man inte vara statisk utan flexibel. Att variera stiglädren uppmuntrar till det. Det händer att jag ändrar stiglädren både en och två gånger under samma ridpass för att det ska passa de övningar jag vill göra.

Det finns en annan bra anledning till varför man inte ska ha för långa stigläder. Det har med vikt och sits att göra. Återkommer till det!
 

Äntligen vår, nu får hästarna gå på bete igen! Eller?
Varje år drabbas jag av Stora Fång och Cushings Nojjan. I Elgurs släkt finns båda delarna, och Cushings (PPID) är ärftligt även om man inte har några vetenskapliga bevis på att fång är det. På Hippson skriver man om ny forskning som inte ens räknar fång som en egen sjukdom, utan snarare ett symptom:

Forskningskollen

Jag tycker det låter rimligt att det inte är en egen sjukdom utan ett sypmtom på att annat inte står rätt till i kroppen. Cushings beror på att hypofysen, som är en av de körtlar som styr kroppens hormoner, börjar skicka ut för mycket hormon. Vanligast är överproduktion av ACTH som är det hormon som styr kortisolproduktionen hos hästen. ACTH signalerar till hästen att producera mer kortisol. Läs mer om detta här och här

Det som jag tycker är speciellt intressant med detta är att kortisol har en stark koppling till stress. (nu verkar ju syndromet främst vara framkallat av tumör eller förändring i hypofysen, men vad händer innan förändringen finns där?vad framkallar själva förändringen?). Häst och människa är mer lika varandra än vad man kan tro, i alla fall vad det gäller metabolismen på cellnivå. Det är samma typ av hormoner som styr våra kroppar, vår ämnesomsättning och vår könsdrift.

Stress är en faktor som starkt påverkar vårt och hästens hormonsystem. Under stress ökar produktionen av Dopamin från Hypotalamus som en konsekvens av att kortisolproduktionen ökar (som jag skrivit om tidigare) och det gör till en början gott eftersom dopamin är ett hormon som gör oss skärpta, lugna och glada. På sikt kan dock receptorerna tröttas ut, och produktionen av dopamin minskar. Körteln slutar fungera som den ska, och hästen pumpar då ut mer och mer kortisol för att få igång den trötta körteln. Cushings uppstår, för det spelar ingen roll hur mycket ACTH som går ut i blodet - dopaminet kommer i alla fall inte att produceras eftersom körteln är förändrad av den långvariga utpumpandet av hormonet.

Så, vilket är hönan och vilket är ägget? Uppstår liksom bara tumörer och felfunktion på körteln? Eller kan det vara så att stress faktiskt är en bidragande faktor? Stress behöver ju inte vara den akuta stressen vid en flyktsituation. Det kan vara många faktorer, flockens sammansättning, foder, ridning, allmän trivsel....

En faktor som påverkar och påverkas av stress, tänkte jag lyfta fram här, och den är dessutom kopplad direkt till fång: Socker.

De som känner mig vet att jag har en aversion mot socker. Jag som gått från att vara fullständigt sockerberoende, med godis, läsk och annat skit som "bränsle" för att hålla borta den dränerande tröttheten, till att en dag bestämma mig för att jag faktiskt vill vara så pigg och frisk som jag kan, vilket innebär, för mig, ett totalt stopp på sockerintag. Ett högt sockerintag stimulerar vårt belöningssystem och ger en ökad produktion av dopamin. Högt sockerintag under lång tid= hög dopamin produktion= uttröttad körtel =minskad dopaminproduktion => överproduktion av kortisol!

En häst som får många förändringar i sitt liv, vad det än må vara, får alltid en viss stress. Det ligger något i de gamla kunskaperna om att hästar mår bäst av fasta rutiner. Om den dessutom får högt intag av sockerarter (eller stärkelse som omvandlas till glukos i blodet) så får den en viss kroppslig stress. Insulinproduktionen får köra på högvarv, dopaminet tröttas ut. Här tror jag det finns en orsak till att fång och cushings är så vanligt.

En tjock häst har högre risk för att hamna i läget där hormonerna störs ut, även om en smal häst också kan få det. ( vi vet ju så otroligt lite om vad som händer på cellnivå - men en häst eller människa kan faktiskt vara tjock utan att den får tillräckligt med näring. Lever man på socker så svälter cellerna eftersom de inte får mineraler, vitaminer, fett och protein som behövs för celldelning och förnyelse i kroppen). Anlagen avgör vilken typ av störning man riskerar (Cushings, EMS eller något annat). Men att hästen är smal är ingen garanti. Att motionera hästen är bra, det hjälper till att hålla hormerna i balans. Det finns en stor fara i att låta islandshästar bli tjocka på vintern. De är liksom konstruerade för att svälta under vintern och äta upp sig på sommaren, tusen år av utveckling på karga marker har premierat de individer som lättast kunnat lagra energi för att överleva vintern. Går de ständigt med övervikt så använder de inte glukosen i blodet utan tvingas börja lagra det som fett - och det är då insulinresistensen kan utvecklas efterhand.

Om du vill läsa mer om detta och vad man kan göra för att undvika fång, läs till exempel här:

american farriers

lamintis

pavo

ishestnews

hippson

 

Jag tänkte prata lite om detta med bogfrihet. Jag skrev ju i mitt sadelinlägg lite provocerande att "vem vet egentligen vad bogfrihet är". Säkert retade jag nån ☺️
Jag ska inte påstå att jag heller är nån expert på området. Det som jag finner lite märkligt är dock att ordet "bogfrihet" ofta används så godtyckligt. Bogfrihet är bra har man ju hört. Framförallt nämns ordet mycket i samband med sadlar. "Sadeln ger maximalt med bogfrihet", "den här sadeln har bra bogfrihet".
Om jag nu ska märka ord (och det ska jag ju såklart eftersom jag är språknörd), hur kan en sadel ha bogfrihet? I min värld är det hästen som har, eller inte har, bogfrihet.
Visst ok, jag fattar. Det man menar när man pratar om bogfrihet i sadelsammanhang, är att sadeln är designad så att dess paneler, vinkel, kåpor är skurna så att de inte ska ligga an mot bogen. Det ska underlätta att bogen är fri. En bättre benämning vore därför att sadeln går fri från bogen.
Man hör också att man kan sadla så hästen får bogfrihet, det jag skrev om i förra inlägget, d v s man lägger sadeln långt bak. Men är verkligen bogfrihet bara något som relateras sadeln? Nix, även om sadel såklart kan påverka den. Hästen uppnår inte bogfrihet bara för att sadeln möjliggör det.
Men vad är då bogfrihet? Så här tänkte jag först: Bogfrihet är att hästen är fri i sina bogar - att den är rörlig, uppåt, nedåt och åt sidorna. Därmed är frambenen oxå rörliga i samma riktningar. Ju mer rörlighet desto större frihet. Då blir hästens bogfrihet mycket beroende av hästens träning och muskulaturen som fäster upp bogbladet.
Men vad säger den beskrivningen egentligen? Förstår man begreppet? Kan man, utifrån denna beskrivning "se" eller påverka bogfrihet?
Nja. Jag funderade en stund. Det säger ju inte så mycket egentligen. Inte om vad som händer i musklerna och skelett, leder, senor. Så jag var tvungen att googla ordet det roliga är att nu efter flera timmars googlande o läsande på både svenska och engelska så är det egentligen bara en sak jag kommit fram till:
Det finns otroligt lite skrivet om just termen bogfrihet och vad det är! Det finns massor med sadelsidor, lite text om att vissa dressyrrörelser och streching kan öka bogfriheten. Men "definition bogfrihet".....mja. Kanske är det jag som inte fattar, eller söker svar som inte finns, eller helt enkelt googlat fel sak. Kanske är det så uppenbart vad bogfrihet är så man inte ens behöver definiera det?
Fast, å andra sidan tror jag inte det. Eftersom vi eftersträvar det, så vore det ju bra att ha en definition,veta mer om det, rent biomekaniskt.
En sak som jag tänker då är att eftersom bogbladet hänger "löst" och inte sitter fast i skelettet utan fästs av muskler, så är det musklerna som avgör hur fri hästen är i bogen. Om musklerna är stumma, låsta och korta, så kommer inte hästen kunna ta ut sin rörlighet maximalt. Om musklerna däremot är smidiga, starka och kan både kortas och längas, så kommer rörligheten i bogen förbättras.
Motsatsen till bogfrihet är ju att hästen är låst i sina bogar. Den får mindre aktion, går med mer vikt fram och belastar frambenen, den känns stel, snubblar, tappar balansen och som ryttare kan man känna att man befinner sig i nerförsbacke och att man har svårt att kontrollera bogen och därmed frambenen samt hästens rörelseriktning. Vad är det som gör det då?
Jag tror inte det bara är musklerna runt själva bogen som styr frambenets och bogbladets rörlighet. Hela kroppen hänger ju ihop. Om hästen har en naturlig snedhet påverkas rörligheten. Den blir liksom inte bättre än den svagaste länken, så även om ena sidan teoretiskt skulle kunna ha god rörlighet, så kommer hela hästens bogparti att påverkas av den sida där hästen har svårare att ta fram/röra sin bog.
Om hästen har en hopkrupen hållning, har den ofta smalt mellan frambenen. Det påverkar oxå rörligheten. Framförallt lågrangade hästar brukar ha smalt mellan frambenen. De kryper ihop och flyttar sig bort. De högrangade har bredare - de använder ju ofta sin bog för att flytta runt på de andra och därmed så breddar de sig och tar plats. Bredare, starkare bringa borde alltså också påverka, de hästarna skapar en starkare muskulatur som hjälper dem att öka rörligheten och kanske då även att få bogbladen mer liggande (vilket junär viktigt för aktionen, d v s bogfriheten och därmed frambenens rörelseomfång).
Ryggen spelar såklart också in. Ryggen styrs av magen, starka magmuskler ger höjd rygg och stretchade, starkare ryggmuskler. Men för att arbeta med magmusklerna så måste hästen börja vinkla hasen och trampa in mer under sig. Bakbenen måste bli mer fjädrande! Då bär de vikt också och hjälper hästen få balans även utan att hänga på frambenen, vilket i sin tur hjälper hästen att bli mer rörlig fram.
Jag önskade verkligen att jag visste mer om det här! Om det är nån som har en riktigt initierad och bra förklaring/definition på bogfrihet får ni hemskt gärna dela med er, på mail eller lämna en kommentar!
Jag ska definitivt försöka ta reda på mer i ämnet. Men, visst kan vi väl vara överens om att sadeln inte är det som skapar bogfriheten?

Hade en underbar morgon med min absolut bästa vän! Solen sken, vindstilla, fågelkvitter och varmt. Elgur fick beta daggvått gröngräs medan jag borstade. Sen blev det bus i paddocken som avslutades med en liten barbacka ritt. Kanske ska jag inte vara så ledsen över att vara utan sadel?? Nu får jag tillfälle att bara njuta helt kravlöst av min bästa, svarta kompis!